Stockholm Konst om Windwall:
Färgspel på Örbyskolan (2015)
På Örbyskolan har Niklas Seglevi skapat ett verk som pulserar av färger och former och ger en känsla av expanderande energi. En böljande färgsprakande aluminiumvägg inomhus och cirkelformer både på fasad och på lekplatsens gummiasfalt knyter ihop platserna ute och inne. Windwall invigs den 10 september.
När Örbyskolan i Älvsjö skulle få en ny matsal med nya klassrum på övervåningen ville skolan att konsten skulle göra ett starkt avtryck och ge en “wow-faktor” både till den nya byggnaden och skolan i stort. Niklas Seglevi skiftar mellan ett abstrakt och figurativt form- och färgspråk, och laborerar lekfullt med det grafiska uttrycket. Han arbetar också ofta med text i konsten, en spännande aspekt i en skola med tio språk förutom svenskan.
Windwall är ett verk i tre delar, som både ska skapa en helhet och ett möte mellan inne och ute. På fasaden sitter en grön aluminiumform med runda former. Formerna återkommer i entréhallen som inspringningsskydd på matsalens glasdörrar. Också på lekplatsen är det runda former, gummiasfaltens kullar och plana ytor är färgstarka cirklar under lekredskapen. För integreringen av lekplatsen i verket har skolan skjutit till pengar utöver konstbudgeten och konstnären har samarbetat med landskapsarkitekten Staffan Sundström.
Inomhus, i entrén till matsalen, möter en böljande vägg av färger, som ett “skynke” av aluminium svävande strax ovanför golvet. Bakom väggen är det kolsvart och högblankt för att framhäva känslan av tyngdlöshet. De böljande formerna löper ut på båda sidor av aluminiumväggen och en turkos färgton flätar samman rummets delar.
Ovanför matsalsentrén är ordet “mat” textat på tio språk: finska, arabiska, svenska, grekiska, engelska, kinesiska, japanska, swahili, ryska och italienska. Runtom på kakelväggarna i entréhallen upprepas ordet “windwall”. Om titeln säger Niklas Seglevi att den kan ge associationer till vindens möte med seglet, båtens vindvägg, som får båten att ändra riktning. Varje människa är sin egen vindvägg som får luftströmmar att ta nya vägar, liksom varje möte med en ny människa sätter nya tankar i rörelse.
___
Isabella Nilsson om Everyday Poems (2010)
Den fem våningar höga entréhallen på Skövde högskola är ett hisnande utrymme där en spiraltrappa skruvar sin form med en snäckas dynamik i hallens mitt.
På skilda plan möter olika forskningscentra; för Virtuella system, Intelligent automation, Systembiologi och Informationsteknologi.
På väggarna dansar, kränger och slingrar mångfärgade bandornament, till hälften animerat organiska till hälften likt notationer av ett förlopp av metamorfoser, en födelse av en galax mellan balkongplan och glasvägg. De pressar sig in – och ut – mellan fönster och vägg i övre plan, de växer samman och muterar till olika former och färgar och låter micro- och macrokosmos mötas.
Mittemot konferensrummet Insikten i entréplan möter flermeterhöga excentriska ringar i blått med texten The very best of MIND-READING och de i sirlig skrivstil uttolkade orden Collected moment. Dyningar i blänkande blått och vitt ställs mot varningsfärgerna gult och rött i bildens infällda målning. En yster dans av svarta, figursågade tecken fladdrar i en evig rundgång. Fragment av associationer binds samman; DNA-spiraler, tecknad film, psykedelisk parafernalia, grafisk retrodesign och audiovisuella signaler i en lek med yta och djup, minne och tid.
Entréhallen formas till en ouvertyr men även till ett slags modell för en parallellvärld till forskningsavdelningarna i huset, en gestaltning av det osäkra, det ständigt föränderliga. Ett alternativt utrymme, en tummelyta för nyfikenhet både ut mot världen och in mot betraktaren själv.
Som pulsslag i turkos studsar orden, och ljudbilden, thoughts and memory collection i allt större cirklar mot betraktaren. I en ringdans av teckenbilder blinkar plötsligt siluetten av den klassiska animationsfilmens fyrfingershand fram – formad till ett V-tecken. Allt du sett bär du med dig, tycks den säga. Leken, konsten och forskningen är alla förbundna.